Jag kan inte annat än att sakna tiden som var för ganska exakt 2 år sedan!
Jag hade precis flyttat hemifrån, och jag gick inte i skolan.
Det enda jag gjorde var att vara galen.

Det blev spontana resor till Uddevalla, Ullared, Tidaholm, Sala och lite varstans. Man hade inga måsten och kunde göra det man kände för! Jag träffade även en person som jag skulle komma att ha en jäkligt rolig tid med.
Saker som jag saknar lite extra hårt är exempelvis;
Att sitta i Floby och ha skittråkigt, få ett telefonsamtal av en man är lite intresserad av att dom kommer och hämtar mig om ca 20 min. Panikfixa sig och undertiden få ett sms där det står "***** tycker att du är snygg ;))" och dö lite inombords av att dom snart är här. Att sedan vara ute hela natten, i en stad man aldrig varit i förut, och bara njuta..

Eller att;
Vakna upp i en säng som kändes som ens andra hem, putta på hon som alltid var så jäkla arg på morgonen och gå upp o dra på lite bra musik. Att sedan duscha i  duschen där vattnet alltid rann ut över hela golvet, använda hårfönen som smält och plattången som luktade bränt.. När klockan blev lunch var det standardmaten; köttbullar och makaroner. För att sedan invänta pojkarna, och bilen med basen.
Bege sig till min alldeles egna, och då nya, lägenget och fixa klart sig. Att ströga runt i bilen med lite för mycket bas och vara så jäkla oövervinnerlig! Att sedan spendera natten på ett dansgolv med de 3 personerna som betydde mer än allt annat på jorden, det var lycka. Att slå sönder sin hand pga missförstånd, att hata, att älska och att somna mellan de 2 personerna man älskade mest på hela jorden.

Eller;
Att sitta ute halva natten och tro att man är attackerad av fladdermöss, att prata tjejsnack om tamponger och killar, att komma på den briljanta idén att sova på studsmattan.
Att vakna av att det regnar och fortsätta mysa inomhus, för många personer i en för liten säng.

Eller;
Att få en rejäl jävla utskällning av sin bästa vän för att man råkat kära ner sig i ens bästa väns bror och allt är lite komplicerat.

Eller;
Att sitta förtvivlad ocg övergiven på en festival, sparka sönder ett tält och inte veta vart man ska ta vägen. Att ringa henne, hon som man inte pratat med på hela sommaren, och vara helt förtvivlad. Att veta att man alltid kunde ringa om det var något, att hon kom på sin rosa pärla 3 mil genom skogen, fast att man bråkat, för att hon hörde att jag behövde henne..

Jag är nog ganska töntig, men vissa tillfällen, som det här, saknar jag det så jävla mycket!
Jag saknar den jag var, och jag saknar allt man gjorde!